Fru talman! Jag tänkte börja med att kommentera
litet av det som Bo Nilsson tagit upp i sina repliker
och i sitt anförande.
Bo Nilsson sade att vi som säger nej till en bro
sysslar med överdrifter. Enligt honom är det bara
elände, elände och åter elände som vi talar om. Men
vad Bo Nilsson gör är att han talar om glädjekalkyler,
glädjekalkyler och åter glädjekalkyler. Jag skall återge
några av Bo Nilssons "kraftord", och där tycker jag
att han tagit i här i debatten.
Bron ger världens största universitet. Fyra
universitetssjukhus knyts ihop, och vi får ett ökat
kulturellt utbyte. Det är vad som sägs.
Tillåt mig att tvivla. Var finns det något som säger
att en bro ger ett ökat universitetssamarbete? Det är
faktiskt ganska omodernt att tro att man i dag mellan
universiteten transporterar rapporter med lastbilar
eller bilar. Det sköts via elektronisk post och med
modern datateknik. För det behövs det ingen bro.
Dessutom behöver universiteten ha ekonomiska
möjligheter för att klara ett bra arbete. Då är risken
stor att bron stjäl från universitetens möjligheter.
En annan stor överdrift - också här tycker jag
alltså att Bo Nilsson tog i - är att detta inte är något
som helst problem för miljön. Bo Nilsson påstår att
miljön inte behöver få några som helst problem och
att inga miljöproblem skulle förorsakas - det hade
sagts i miljöprövningarna.
Vidare hänvisar Bo Nilsson till en mängd
rapporter, som vi påstods inte ha läst. Det tycker jag
är mycket märkligt. Är det några som är pålästa i den
här frågan, så tror jag att det är vi som säger nej till
bron. Och vi gör det utifrån faktakunskaper. Vi har
läst om miljökonsekvenserna. Vi har tittat på de
ekonomiska kalkylerna, och vi har tittat på
helhetsaspekten. Vi har sedan kommit fram till att ni
försöker plottra sönder det här i små delmål. Ni väger
inte in helheten, utan denna fattas.
Det finns en internationell konvention som antogs
på Riomötet och som gäller försiktighetsprincipen.
Den innebär att kan inte miljökonsekvenserna med
säkerhet fastställas, skall man avstå från det
miljöpåverkande projektet.
Vad säger då miljöprövningarna?
Koncessionsnämnden prövade bara en liten del av
bron, den del som skall gå över Sundet. Man var
mycket tveksam och begärde en hel del förändringar,
just därför att bron skulle klara miljöprövningen.
Vattendomstolen var inte heller odelat positiv utan
snarare negativ och påpekade att gör man inte de stora
ändringarna i projektet, bl.a. gällde det flyttningen av
ön i fråga, kan man inte godkänna det hela.
Vidare har man inte prövat helheten. Jag tillhör
dem som var med på Koncessionsnämndens
sammanträde i Malmö. Vad fann jag? Jo, att
Koncessionsnämnden hela tiden konsekvent klagade
på att man hade för litet underlag och för dåliga
rapporter och på att det saknades material.
När det gäller helhetsaspekterna kunde man titta
på, kan det tyckas, en så enkel liten sak som brofästet.
Det skall ju byggas på en industritipp. Vad sade man?
Jo, man sade: Det skall vi inte ta med i beräkningen
nu, därför att det skall Koncessionsnämnden pröva
efter det att brobeslutet är taget.
Jag har svårt att tro att en koncessionsnämnd av
miljöskäl skulle våga säga att det här med soptippen
är ett så stort problem att vi måste säga nej till
brobygget när allt annat är beslutat.
Det gäller alltså miljön. Men det gäller också de
ekonomiska konsekvenserna. När det gäller de
ekonomiska kalkylerna tycker jag att man också där
borde tillämpa försiktighetsprincipen. De är nämligen
så osäkra att det inte finns något som talar för att vi
har råd med detta bygge eller som säger att det inte
kommer att innebära en ökad belastning på den redan
dåliga svenska ekonomin. Detta får bäras av de redan
i dag svaga grupper i samhället som har svårt att klara
sin ekonomi. Det kommer inte att bäras av de grupper
som möjligen kan göra en eller annan förtjänst på
brobygget i sig.
Skulle det vara av arbetsmarknadsskäl som vi
skall bygga bron - för att åstadkomma jobb - kan jag
komma med förslag till en mängd bättre
arbetsmarknadsåtgärder som skulle innebära att vi
fick betydligt bättre valuta för de pengar som satsas
när det gäller en bra miljö och en bra
arbetsmarknadssituation i Sverige.