Fru talman! Mänskligheten står inför en av sina
största utmaningar, konstaterade man på
Riokonferensen 1992, nämligen miljöförstöringen.
Man jobbar nu mycket ute i kommunerna för att
skapa lokala Agenda 21, som skall visa hur vi kan nå
en ekologiskt hållbar utveckling så att även
kommande generationer får ta del av den välfärd som
är möjlig på jorden.
I skenet av Agenda 21 kan man säga att
Öresundsbron är ett förlegat projekt. Det bygger på ett
gammalt synsätt, som saknar de insikter om ekologi
och hållbarhet för samhället som i dag måste ingå i
prövningen av alla projekt. Utifrån ett Agenda 21-
perspektiv borde brobeslutet omprövas. Resultatet kan
då bara bli ett: Bron skall aldrig byggas!
Bo Nilsson sade att han skulle vara den förste att
avstyrka bron, om miljöprövningen visar att det finns
tveksamheter. Koncessionsnämnden avstyrkte faktiskt
bron. Vi kan läsa i regeringens skrivelse 1993/94
Redogörelse för handläggningen av prövningen av
ansökan om en fast förbindelse över Öresund:
"Koncessionsnämnden för miljöskydd avstyrker
bifall till Öresundskonsortiets ansökan om tillstånd
enligt naturresurslagen till den fasta förbindelsen över
Öresund.
Som skäl för avstyrkan anför
Koncessionsnämnden dels att Östersjön, som är
särskilt känslig från ekologisk synpunkt, kan skadas,
dels att Lommabukten och Lundåkrabukten samt
Limhamnströskeln, som är områden av riksintresse
för yrkesfiske respektive naturvård, påtagligt kan
skadas. Nämnden avstyrker också av hänsyn till
samhällets mål vad gäller miljöanpassade
transportsystem."
Om regeringen inte före prövningen hade sagt att
man skulle överpröva Koncessionsnämndens beslut,
skulle utslaget ha blivit nej.
Vilka miljöhot är det då som finns?
Östersjön är ett mycket speciellt innanhav. För att
det skall fungera krävs det att det kommer in friskt
salt och syresatt vatten. Forskarna är oense om
huruvida en bro allvarligt kan förhindra denna
vattentillförsel. Redan det förhållandet att forskarna är
oense borde göra att man av försiktighetsskäl inte
bygger bron.
När det gäller Skåne har man egentligen aldrig
tittat på konsekvenserna. Skåne är vår kornbod, och
lantbruket är här en viktig sysselsättning. Vad som
följer av en ökande biltrafik är att vi får alltmer
marknära ozon, som är ett gift för växter. I USA har
man räknat på hur många miljarder jordbruket
förlorar just på grund av marknära ozon. Framstående
forskare kan i dag visa att jordbruket håller på att
förlora på grund av det marknära ozonet. En stigande
biltrafik ökar det marknära ozonet, och det är ett
direkt hot mot jordbruksnäringen i Skåne. Det borde
stämma Bo Nilsson till eftertanke.
De försurande utsläppen från bilarna påverkar
också pH-värdet i marken i Skåne, och det är mycket
allvarligt. Det innebär att många metaller löses ut och
kommer in i grödan och att jordarna på sikt blir
obrukbara. Detta oroar många forskare i Skåne, men
det kom aldrig med i miljöprövningen.
Jag har haft förmånen att ha kontakt med många
marinekologer i Baltikum, och jag kan säga att
Sveriges anseende som ett land intresserat av
miljöfrågor har fått en allvarlig knäck just på grund av
Öresundsbron. Man menar att om vi kan göra sådana
avsteg när gäller försiktighetsprincipen och besluta
om ett projekt som så påtagligt påverkar även alla
andra stater runt Östersjön, har vår trovärdighet inte
samma lyskraft som tidigare. Marinekologen Jüri
Tenson menar att egentligen borde alla stater runt
Östersjön ha varit med och diskuterat om den här bron
skulle byggas eller inte. Men det vågade man inte från
svensk sida.
Jag skulle vilja påstå att det inte är en slump att
många ungdomsförbund säger nej till det här
projektet. Jag vill påstå att det här handlar om
ekologisk kunskap. Det här är ett projekt som inte hör
framtiden till. De kommande parlamentarikerna, som
skall ta ansvaret för detta, säger i dag nej. Det borde
också stämma de riksdagsledamöter som tidigare sagt
ja till en viss eftertanke. Det vore kanske bra om man
hade sina ungdomsförbund med sig när man beslutar
om projekt som uppenbart får konsekvenser för
framtiden.
Vi i Miljöpartiet anser att det behövs en
uppryckning av kunskapsnivån när det gäller
ekologin, och vi kommer att verka för att Det
naturliga stegets Karl-Henrik Robèrt får föreläsa här i
kammaren. Faktum är att många av er som sitter här
aldrig har fått ekologiundervisning. Men det har de
unga, och jag tror att det är avgörande för deras
ställningstagande i många politiska frågor. Man har
kunskapen om ekologin i ryggmärgen. Det skulle jag
önska att alla ledamöter i den kammaren hade.
Här har socialdemokraterna faktiskt chansen att
visa att man tänker nytt, att man vågar tänka om och
att man kan ta till sig ny kunskap. Dessutom kommer
man att spara pengar till statskassan, något som man i
många andra frågor säger sig värna enormt om. Här
finns chansen. Man skulle spara pengar och man
skulle spara miljön, om man vågade lämna den gamla
typen av tänkande, om man vågade börja tänka nytt,
om man vågade börja tänka på vad som är ekologiskt
hållbart för framtiden och titta på varje projekt ur nya
synvinklar. Om man vågade det är jag övertygad om
att det finns bara ett svar: Det här projektet hör
forntiden till - det hör inte framtiden till. Det leder
oss inte till ett samhälle i ekologisk balans, och det
leder inte till en hållbar utveckling. Det måste utgå!
Använd Agenda 21 även i den här kammaren!