Fru talman! Egentligen var det inte särskilt mycket
nytt som Marianne Samuelsson tog upp, utan det är
samma argument som återkommer. Och egentligen
vet jag inte om jag skall fortsätta replikskiftet.
Men en sakfråga vill jag kommentera. Marianne
Samuelsson förlöjligade det här med universiteten och
samarbetet. Det skulle bara handla om att flytta
papper. Jag tycker att det är signifikativt för det sätt
på vilket den här debatten förs. Det är synd att
debatten förs på den nivån, därför att det gagnar inte
saken - tvärtom.
Marianne Samuelsson hade också en ny runda om
miljön. Jag har många gånger sagt att jag, om
miljöprövningen inte kunde godkännas, vore den
förste att säga nej till den här förbindelsen. Här
vänder jag mig även till Kerstin Warnerbring.
Förutsättningen för att detta skulle bli av var ju att vi
klarade miljöprövningen. Men då sägs det: Vi är
rädda om miljön i Skåne. Ja. Jag jag själv bor också i
Skåne. Självklart är jag rädd om min, om familjens
och om framtidens miljö. Därför skulle jag, som sagt,
vara den förste att säga nej, om miljöprövningen inte
hade klarats. Det är ett konstaterande som jag tycker
att man inte kan komma ifrån.
Trots allt var det under en borgerlig regering som
den slutliga prövningen gjordes. Det var inte
regeringen som gjorde jobbet, utan det var naturligvis
en mängd kunniga myndigheter som gjorde en
prövning och som kom fram till att man skulle klara
det här. Efter detta är det, tycker jag, fritt fram för att
bygga den här förbindelsen. Det är ju det som vi har
bestämt tidigare, och det är för detta som
kapitaltäckningsgarantin behövs. Jag yrkar, precis
som tidigare, bifall här.