Fru talman! Trafikutskottets betänkande skulle
egentligen handla om kapitalgarantin till Svedab, men
i och med att behandlingen av en hel massa motioner
från den allmänna motionstiden 1992/93 har
uppskjutits måste vi nu diskutera helheten, som Olof
Johansson var inne på. Det får inte vara så att man vid
behandlingen av motioner som väcktes för två år
sedan skjuter in en annan del, så att helheten inte skall
diskuteras. Vi har alltså hamnat i en märklig situation.
Det är också konstigt att utskottsbetänkandet kan
tolkas så att man inte kan hålla detta avtal. På sidan 4
står det:
"Den slutliga utformningen av
Öresundsförbindelsen skall enligt avtalet göras med
hänsyn till vad som är ekologiskt motiverat, tekniskt
möjligt och ekonomiskt rimligt så att skadliga
verkningar på miljön förebyggs."
Om man då tittar både på miljön och på den
ekonomiska grunden för detta beslut måste man säga
att avtalet inte kan hållas.
Jag har också läst Danmarks statsrevisorers
uttalande, som jag fick i går. Det är på 52 sidor. De
gör ned projektet totalt, som Olof Johansson sade. När
avtalet slöts beräknades räntekostnaden för hela
projektet till 4 %, men revisorerna talar om 6-7 %. I
utskottsbetänkandet står det att kostnaderna skall vara
betalda på 30 år, men här talas det om 40 år. Man
handskas alltså med den här frågan på ett märkligt
sätt.
När projektet kom till sades det att privata
ekonomiska intressen skulle vara med och finansiera
det. Nu kan det konstateras att inga privata intressen
vill vara med om finansieringen. På det viset kan
projektet sägas vara totalt dött. Vissa skulle nog tycka
att det vore bra att ha privata intressen med, när staten
går in som garant. Svenska och danska folket skall stå
som garanter för detta projekt. Det är vad som
kommer att hända när garantin skall utlösas.
Trafikutskottet besökte Rail-Forum, och dess
ordförande Curt Nicolin ville göra en vadslagning
med utskottets ledamöter. Om jag hade varit
broförespråkare hade jag antagit vadet. Curt Nicolin
föreslog att vi skulle slå vad om 100 kr om att
räntekostnaden skulle överskrida byggkostnaden.
Ingen av de ja-förespråkare som var med ville anta
detta vad. Det bevisar ju att de som är ja-förespråkare
faktiskt tror att detta kommer att ske. Och vilken
kostnad blir det då?
Om man läser vidare i utskottstexten finner man
något som är märkligt på sidan 12: "Enligt vad
utskottet erfarit beräknar regeringen att
Öresundsförbindelsens ekonomiska förutsättningar är
stabila."
Det låter som om man talar om en patient som
ligger i koma på ett lasarett, när man säger att läget är
stabilt men att han kan dö när som helst. Detta projekt
borde gå den vägen att det aldrig kommer till stånd.
Sedan kommer frågan: Vem skall trafikera denna
bro? Den störste åkeriägaren i Skåne säger själv att
han icke kommer att trafikera bron. Jag har en
minnesbild av en broförespråkare som sade att man
nu skulle kunna köra lastbil rätt över denna bro.
Åkeriägaren tyckte att det var konstigt att politikerna
inte kan kartan. Han sade att de aldrig kommer att
köra rakt västerut och låta chaufförerna ligga och sova
utanför Köpenhamn. De som kör från Mellansverige
ut mot Europas marknader kan sova på färjorna, och
därmed vinner de kanske ett halvt dygn.
Är det järnvägen som skall trafikera bron? I
Europa pågår en stor diskussion om transporter av
farligt gods. Det kommer troligtvis aldrig att inträffa
att man kör farligt gods genom två så stora städer som
Malmö och Köpenhamn. Det innebär att farligt gods
som transporteras från Europa och uppåt eller från
Sverige ner till Europa måste växlas om, och det
kommer fortsättningsvis att transporteras på färjor.
Lastbilar kommer troligtvis inte att tillåtas trafikera
bron, på grund av olycksfallsrisken. Vad händer om
det sker en stor olycka?
Allt det här talar för att det blir privatbilister eller
snabbtåg mellan Malmö och Köpenhamn som
kommer att trafikera bron.
Det är helt fantastiskt: Vi bygger en bro till en ö
för kanske 30 miljarder kronor, och svenska folket
skall vara med och finansiera den. Vi ser inte någon
som helst samhällsnytta med det. Företagarna
kommer att utnyttja bron dåligt. Ändå håller man fast
vid att det inte behöver göras någon ordentlig
ekonomisk prövning.
Vi talar mycket om miljöförstöringen i Östersjön
och dess närhet, och hur skall länderna runt Östersjön
uppfatta signalen att vi bygger en bro här? Man vet i
dag att man inte klarar kravet på att slam inte får röras
upp när muddringsverksamheten kommer i gång - det
talar också de danska revisorerna om. Man vet också
att laxen i Östersjön har svårt att fortplanta sig. Vad
kommer att hända? Får vi ett stort, dött innanhav?
Fru talman! Med det här jag har tagit upp det som
jag tycker är väsentligt - att man borde ompröva
beslutet. I och med att man direkt kan säga att det som
nu har framkommit innebär att avtalet inte kan hålla
borde det inte vara någon större katastrof att man
omförhandlar det och låter bron bli ett minnesmärke
över en betongpolitik som aldrig kom till stånd. Det
skulle glädja många, tror jag. Med detta, fru talman,
yrkar jag bifall till reservationerna 1 och 2 till detta
betänkande.